Det finns en liten lurv som heter Elin Andersson och som bekant heter jag också Andersson. Galet nog är vi systrar även om jag just nu önskar att jag inte kände henne eftersom jag saknar henne så mycket att jag börjar gråta om jag tänker på henne. Min syster är den bästa syster/vän/medmänniska man kan ha. Hon är trevlig, rolig, knasig och gör sjukt goda efterrätter. Elin flyttade till Edinburgh (eller sardinburk som rättstavningen vill skriva...) i påskas och sen dess har jag inte träffa denna underbara människa. Men jag hoppas att Eburgh fattar vilket underbar människa som intagit staden. Jag förstår antagligen inte vilken tur jag har som har Elinpelin som syster. Hon finns ALLTID där om man vill prata om något viktigt eller om något mindre viktigt som typ navelludd, oavsett vad man pratar med henne om så lyssnar hon. Sen måste hon ha ett tålamod av... javettefan men något STARKT OCH HÅRT eftersom hon stått ut med mig i alla dessa år. Hon har stått ut med att en Linda står i dörröppningen och fiser in i hennes rum (kul Linda, kul...), visslar i hennes öra när hon försöker sova, spelar munspel för henne tidig på morgonen osv. om hon inte vore världens bästa syster skulle jag aldrig varit vid liv nu... TACK ELIN FÖR ATT DU FINNS JAG ÄLSKAR DIG FAST JAG SÄGER ATT DU INTE ÄR EN DEL AV FAMILJEN OCH SÅ LÄNGRE, FAKTISKT.
